Att ompröva fasta övertygelser: strategier för ett öppnare sinne

Författare utforskar ofta hur komplicerad mänsklig förståelse är. Leo Tolstoj noterade: «De svåraste ämnen kan förklaras för den minst skarpsinnige, om han ännu inte bildat sig en uppfattning; men det enklaste kan inte förklaras för den intelligentaste om han är fast övertygad om att redan veta, utan minsta tvivel, vad som läggs fram».

Det motsvarar en länge vanlig uppfattning inom psykologin: många människor gör starkt motstånd mot att ändra åsikt. Denna låsning, förstärkt av sociala medier, har ofta angetts som en drivkraft bakom de senaste tjugo årens politiska polarisering.

Nyare fynd är mer hoppfulla. Stephanie Dolbier vid University of California, Los Angeles, och kollegor beskriver flera sätt att främja öppenhet i en ny artikel. Förmågan att tåla känslomässigt obehag tycks vara avgörande.

Vad innebär ett öppet sinne?

Som många psykologiska egenskaper finns öppenhet på ett spektrum. Den bedöms ofta utifrån instämmande i påståenden som:

• Man bör ta hänsyn till bevis som går emot de slutsatser man föredrar.
• När en fråga är svår bör vi överväga flera möjliga svar innan vi drar en slutsats.

Den motsatta hållningen kan uttryckas så här:

• Att ändra sig är ett tecken på svaghet.

Den som starkt instämmer i de två första och avvisar det tredje anses vanligen mer öppen. Sådana personer prövar alternativa perspektiv och uppdaterar sina åsikter när ny information kommer, snarare än håller fast vid en enda ståndpunkt.

Fördelar med intellektuell flexibilitet

Öppet tänkande ger konkreta fördelar. Philip Tetlock vid University of Pennsylvania och kollegor har visat en positiv koppling till träffsäkra prognoser. I en tvåårig tävling med över 700 deltagare presterade «superprognosmakare» klart bättre än genomsnittet. De var mer villiga att revidera sina uppfattningar när nya belägg dök upp.

Mental flexibilitet skyddar också mot irrationella föreställningar. Konspirationsteorier utnyttjar ofta snabba slutsatser om komplexa skeenden; ett öppet sinne uppmuntrar noggrannare granskning.

Hinder för öppenhet

Det är inte alltid lätt i praktiken. Att erkänna ett misstag kan väcka skam och såra egot, så människor behåller sin åsikt för att inte tappa ansiktet. Religiösa och politiska övertygelser är också ofta knutna till identiteten. Att ändra dem kan upplevas som ett hot mot hela självbilden.

För att skydda egot använder hjärnan «motiverat resonerande»: den söker information som stöder befintliga antaganden, även om det kräver felslut, felaktig information eller försvarsreaktioner mot invändningar.

Strategier för ett öppnare sinne

Det krävs därför mod att hantera obehaget. Ett första steg är större känslomedvetenhet. En studie från 2019 om «klokt resonerande» fann att personer som beskrev känslor mer nyanserat lättare övervägde olika perspektiv än de som bara kallade dem «bra» eller «dåliga».

Medvetenheten kan visa att frustration inför en annan åsikt inte beror på den andres okunskap, utan på svårigheter att formulera egna tankar eller rädsla att framstå som ointelligent. Det öppnar för en mer kritisk prövning av de egna argumenten.

Det kan också förklara varför mindfulness hjälper vissa att resonera mer rationellt. Uppmärksamhet på det inre gör det lättare att känna igen och undvika reflexmässiga reaktioner på motsatta ståndpunkter och nå mer balanserade slutsatser.

Rollspel är ett annat alternativ. I en studie antog deltagarna en inre rollfigur som bemötte svårigheter med vetenskaplig objektivitet och analytisk distans. Efter träningen var de öppnare i kontroversiella frågor, bland annat den israelisk-palestinska konflikten. Uppföljningar visade positiva effekter i minst fem månader.

Man kan även placera oenighet i ett större livssammanhang. I heta diskussioner glömmer vi ofta våra många identiteter, värderingar och förmågor och knyter hela självvärdet till att ha rätt i en enda fråga. Att kort påminna sig om lojalitet, kreativitet eller humor kan minska hotkänslan. Metoden tycks fungera bäst för den som redan erkänner sin egen risk för partiskhet.

Slutligen kan svåra känslor ses som tecken på utveckling. Experiment visar att påminnelser om förmågan till kognitiv utveckling uppmuntrar konstruktivare samtal med meningsmotståndare. Misstag blir möjligheter att lära, och det blir lättare att acceptera att tidigare övertygelser kan ha varit fel.

Dolbier och kollegor betonar att många metoder behöver prövas i fler sammanhang och att fler sannolikt kommer att utvecklas. Forskningen ger ändå en lovande början. Författaren vill själv använda några av strategierna när de egna övertygelserna ifrågasätts.